öde

Hej igen!
Jag är fortfarande vaken men ska alldeles strax sova. Ville bara säga en grej först. Min största rädsla var väsbyskogen förut. Jag hade sett den på håll, men aldrig gått nära för att jag aldrig vågat. Jag, min syster och suzi bestämde oss för att gå en sjukilometerspromenad i tisdags, och då var vi tvugna att gå förbi den där äckelmarken som jag är så rädd för, man går skitlångt, sen så kommer man till en annan skog och går jättelångt, stigen tar inte slut. Efter en halvtimme ungefär kommer man till en "twilight-skog", en skog som liknar precis twilightskogen, sen kommer man till en mini-motorväg, går där i två min och sen in i skogjäveln igen. Iallafall, den första "äckelmarken" är en mark som jag alltid varit så rädd för. Jag vet inte varför men jag är rädd för gamla grejer, tycker det är något andligt med gamla grejer. Gillar inte känslan man får av gamla grejer. Jag får rysningar i hela kroppen. Och den här marken är så öde att det inte finns. Ingen besöker typ platsen. Det är torrt gräs hela vägen, och äckliga träd. Egentligen är de skitfina, men det är läskigt för att hela platsen är öde. 








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0